Vem ignorerar vem?

När man betalar pengar för en tjänst, så förväntar man sig en viss ribba av kvalité och innehåll.

Inte. Fucking. Spam.

Det finns 3 saker som gör mig rikligt förbannad.

  1. Cykla i motvind
  2. När en kund frågar mig 21:04 och jag inte hunnit stänga dörrarna ännu: ”Kan man beställa?”
  3. Spammare i SSO

Jag är så ofantligt less på såna barnsligheter. Att sitta och skicka en bokstav eller en siffra i snabb följd efter varandra som förstör flödet av diskussioner, frågor eller bara allmänna utrop av glädje.

Bristen på respekt i spelet just nu, på MC, är fan helt otrolig. Det är så många personer som tycker sig ha rätt att trycka ner andra i form av name-calling, dryghet, spam. Folk gaddar legit ihop sig mot en person och bara trycker och trycker och trycker tills personen till slut loggar ut.

Övervakningen från sso:s sida är pinsam. Vilken övervakning? Moderatorer? Anyone?
När man gång på gång bara får svar av en dator som skickar svar till alla när man skickar in en anmälan. vafan är den funktionen bra för då? ”Ignorera-knappen finns” Som en slap in the face för alla som söker assistans. Ett skämt. Självklart anmäler folk varandra till höger och vänster för allt möjligt. Men när det är en utförlig anmälan med namn, IP, bilder, filmer från flertalet tillfällen – Då är det fan en smäll rakt i plytet att få ett automatiskt mejl med ”Hej! Har du sett ignorera-knappen din dumme fan? Använd den!”

Tack SSO.

Jag betalar för ett spel. Ett spel där en av de första reglerna är att det ej är tillåtet att förstöra en annan spelares spelupplevelse. När jag inte kan fokusera på mitt spel, mina konversationer eller event för att någon jävla fingertome inte har något bättre för sig än att förstöra för andra, then you piss me the fuck off.

Det mest intressanta är ändå att jag är mest förbannad på sso. Inte fingertomtarna. Men sso som tillåter detta. Som låter det tuffa på.

Jag tror jag vet varför sso är så pushande när det gäller att tala om för spelare att använda ignorera-knappen.

 

Dom använder den själva på oss spelare.

Varför gör ni ingenting aktivt för att lösa problemet där borta på huvudkontoret? Huh? Varför, snälla svara?

 

 

”Spelaren har loggat ut”

Annonser

När man vaktar hus

Nu i sommartider så brukar ju de flesta vara ute och bada, plocka blommor, hoppa studsmatta eller resa utomlands. Inte Odette inte. För den som inte visste det så hatar jag att resa. Alltså, det är väl trevligt och så, och det är inte själva resandet som är problemet, utan mer att inte vara hemma. Jag är en arbetsnarkoman till själen och tycker därför inte om när saker i min vardag förändras, såsom mina rutiner och annat.

Så att resa är inte särskilt poppis hos mig. Jag lider av ångest vanligtvis och jag kan säga att den inte blir så mycket bättre av att bryta i mina nästintill religiösa rutiner. Så jag håller mig helst hemma.

Men nu har jag fått till mig en liten mini-semester såhär i vardagen. Min kära vän har rest utomlands så jag vaktar hennes hus och 4 djur medans hon är borta. En vanlig människa hade ju bara slappat i solstolen eller läst en bok. Inte Odette inte. Jag har varit här i huset sedan igår och jag har redan ”rivit” halva huset haha. Min vän har bott här ett tag och efter lite saker som har hänt så har hon en massa saker hon inte vill ha kvar och det står grejer överallt. Så jag… renoverar lite så att säga. Tills hon kommer hem, som en liten överraskning i allt jobbigt hon går igenom just nu.

Har idag släpat en tre-sits soffa nerför en spiraltrappa, HEJA MIG!

 

Imorgon måste jag iväg på ett möte med jobbet, sedan lite jobb med galopphästarna och seeeen ännu mera jobb. Sen hem till djuren igen.

Nu ska jag se klart min film och hänga lite på sso, ses där!

Rasmus

Så som de flesta redan har fått reda på, så har ju jag en herre i mitt liv som jag tycker väldigt mycket om. Vi har varit ett par i 3 och ett halvt år, och vi flyttade ihop för snart 2 år sedan.

Ni vet, de flesta har ju en person i sitt liv som de kan vara precis som de är med. En person som man kan prata med om allt och vara precis som man är utan att hålla tillbaka eller skämmas. En bästa vän som man kan skratta med, ha sina egna skämt med och som bara helt enkelt trivs så jävla bra med. Det är Rasmus för mig. Han är verkligen min bästa vän, som jag blev kär i. Vi har vårt egna töntiga språk, våra egna rutiner och våra intressen. Han är min bästa vän, och det tror jag nästan är viktigast i ett förhållande.

Men ja. Nu till det riktigt roliga. Igår så överraskade han mig något så grönjävligt. Herregud alltså haha!

Det hela började med att vi åkte och fiskade, som vi gjort nu på senaste tiden. Av någon anledning så är det väldigt trevligt haha, det har aldrig varit min grej riktigt, men om Rasmus tycker att det är roligt så får väl jag ta mig i kragen och följa med helt enkelt. Precis som att han följer med på saker jag vill göra, som han nödvändigtvis inte tycker är superroligt.

Men så var vi ute med några kompisar, och efter en stund så gick de iväg för att hämta något i någon av bilarna, vilket inte var konstigt alls, det var svinkallt så att hämta en jacka är ju ingenting man tänker två gånger på. Men så satte sig Rasmus bredvid mig på klippan, och så satt vi så en stund. Sen reste han sig, tittade på mig sådär fint som bara han kan och sa några gulliga ord.

Sen började han fippla efter sin plånbok. Och direkt så förstod jag vad han pysslade med och sa ”Nehe du, kom å sätt dig haha”

Här måste jag förklara mig. När vi hade varit tillsammans i kanske 3-4 månader, så satt vi hemma hos mina föräldrar och spelade Black Jack, ett kortspel där man ska satsa pengar vanligtvis, men vi skrev saker på små post-it lappar, som till exempel ”En puss” eller ”En utflykt” och mycket annat. Och på en lapp så skrev jag, ”Marry me”.

Den omgången Black Jack vann Rasmus. Så han tog den lappen, vek ihop den och la den i plånboken. Och där har den legat sen dess, tillsammans med ett dåligt foto på oss när vi kysser varandra.

Så när han började fippla med plånboken så tänkte jag att han skulle dra fram den där, som han har gjort flera gånger förut för att vara ”lite romantisk i vardagen” som han kallar det.

Så jag skrattade och bad honom sätta sig ner igen. Men då svarade han ”Jahaja, men är det här bättre då?” Så gick han ner på knä och plockade fram en liten ask ur jackfickan. Och jag bara skrek haha! Jag skrattade som en idiot, dels för att det är min försvarsmekanism när jag blir nervös och dels för att det var så himla roligt och gulligt.

Det bästa var att det enda jag fick ur mig var; ”Men, du måste ju ha en också?” Varpå han drar till med en svordom med ett leende och langar fram en till liten låda. Sen fick han trä på min och jag hans. Sen satt vi och höll om varandra en stund tills de andra kom tillbaka. ”Hämta en jacka” MY ASS! De hade vetat om det i flera veckor! Och oj var Rasmus hade varit nervös haha, jag såg hur han hjärta slog genom halsen på stackaren!

Sen spenderade vi 10 minuter med att försöka ta en fin ”ringbild”. Ni vet såna där tumblr vänliga bilder. Men det lyckades jag inte med så då tog jag tag i ansiktet på honom och tog en bild istället haha. Detta är vad han väljer att leva med 😉

Så det var den lilla historien! Den är väldigt fin och jag kommer inte glömma bort den känslan i första taget, icke! Nu kommer jag gå runt och vara nykär ett tag till har jag en feeling av…

 

Det bästa med allt det här är ju att han inte heter Rasmus överhuvudtaget, inte ens nära.

Men vi tackar Emelie Lionbrooke för det namnet, så kanske vi får ha kvar lite privatliv i alla fall 😉

Kramar och snusk på er, så ses vi snart igen!

 

Utforska Jorvik

Det finns ju rätt mycket att hitta

Jag älskar att utforska Jorvik. Att bara springa runt, hitta nya vägar, hitta nya platser, besöka gamla platser eller bara titta sig omkring. Allra roligast är att hitta nya ställen och sen bara fantisera vad det kan vara som ska bli, har varit eller vad som kanske kommer att utvecklas senare. Det finns så många som har olika teorier på alla olika saker. Som bunkrarna till exempel, som finns lite här och där.

Jag kommer ihåg till exempel när Epona precis hade öppnats, då red jag runt somt tusan och tittade och letade och hade roligt. Då stötte jag på bunkern. Och det måste ha varit det mest spännande jag sett på väldigt länge. Men den användes ju faktiskt till ett uppdrag senare i spelet och det var riktigt roligt.

gåd

Utsikt över Västkobben

 

 

Det finns många platser som inte har använts i spelet, många ställen där det är uppbyggt och nästan färdigt, men ingenting som hintar på att snart kommer någonting att hända där. Och det är jätteroligt tycker jag. Jag anser att SSO är smarta som lägger ut alla pusselbitar, men inte ger så mycket som kartongen för att visa vad det kan bli senare. Det är en mycket snygg detalj och bra foreshadowing. Imponerande!

Detta just därför att då kan man springa runt och hitta sak på sak på sak och bilda sig en uppfattning av vad det kommer att bli i framtiden. Vissa saker har funnits så länge att man glömmer bort de helt enkelt, och det är också en snygg detalj. Eller platser som bara verkar ”vara” där, men det kommer inte hända något. Det är ju klart att alla platser kommer att användas till något, men det är så bra gjort av SSO med alla pusselbitar som finns lite här och där… det gör det hela mer spännande.

Vilka platser är du mest nyfiken på?

Championat

Either you hate them or you love them

Och det gäller både för själva championaten och dom som deltar i dom. För ett tag sen var det en bugg som cirkulerade där man kunde speeda upp sin häst så att man sprang suuuuuuuuperfort och bara flög förbi alla. Jag gjorde aldrig buggen och hade inga planer på att prova den heller. Vad jag förstod så fuskade man med sina egna stats och höjde dom till löjliga nivåer så att man blev starkare och snabbare än alla andra.

Detta som man måste förstå gjorde många rätt förbannade. Inklusive mig själv, mest för att dom pajjade för andra som tävlade. Jag tävlade inte så mycket i Champs under den tiden, det var inte min grej. Men nu på senare har jag börjat köra mycket Champs och bara tanken på att folk fuskar på det sättet kan jag tänka mig är väldigt frustrerande.

champ.png

Moorlands Championat

 

I början så förstod inte mig inte på championaten. Jag förstod inte vad det var som var så himla roligt haha, men nu gör jag det! Jag tycker det är jätteroligt att tävla, inte för att vinna nödvändigtvis utan för att det är ett roligt moment som gör spelandet mer varierat!

Mitt favoritchamp måste nog vara Firgroves, just för att det finns så många extra moment där, fler hinder än på de andra. Jag ska vara ärlig, jag har inte kört alla champ… Men Firgroves är för tillfället min favorit.

Nu verkar ju i alla fall buggen vara borta, eller i alla fall hanterad. Tror till och med att folk blev blockerade om jag ska vara ärlig, vet gör jag dock inte.

Gillar du championat och isåfall vilket är din favorit?

Att bygga rykte

Är helt enkelt inte min grej…

rykte

Nae, det är jag extremt dålig på. Jag börjar starkt men sen tröttnar jag otroligt fort, så det går typ aldrig framåt! Jag vet inte varför, det är väl mest för att jag inte ser att det är någon mening med det.

Det är så otroligt tråkigt! Eller ja, det beror på vad det är för uppdrag man får göra. Jag tycker bara att det är otroligt trist att man vinner typ 20xp poäng per uppdrag, och vissa har bara 1 eller 2. Om dessutom uppdragen är hur trista som helst, hur i hela friden ska man tycka att det är värt det? Därför tar det mig otrolig tid att bygga rykte. Jag tycker inte att det ska behövas så himla mycket jobb för att gå upp i rykte helt enkelt.

Det finns såklart en mening med att det tar sådan tid, spelet måste ju ha lite utfyllnad så att säga. Om man bara kunde göra uppdrag och bygga rykten på 20 minuter, så skulle ju spelet inte ha något syfte mellan huvuduppdragen som i sin tur tar otrolig tid på sig att utvecklas.

Jag brukar ta pauser i mitt spelande. Jag väntar med huvuduppdragen just för att det tar sådan tid mellan dom. Om jag gör de direkt så är ALLA där och smetar, det tar 5 minuter och sen är man klar. Inte värt det helt enkelt. Så jag brukar vänta, och det kan ta flera veckor innan jag spelar. Men ändå… så tar det slut på 1o minuter istället haha!

Jag vet att Star Stable Online är ett spel under utveckling. Och det är det hela tiden. Det är ju det jag har betalat för. Men ibland känner jag att det är lite väl mycket girighet som sipprar ut från företaget. Nu kanske folk tycker att jag gnäller, men jag tycker helt enkelt att det är så att på senare tid har det varit lite väl mycket riktiga pengar som cirkulerar. Det har varit många tillfällen där man måste köpa SC för att ta sig framåt (när det gäller hästar) och det har knappt hänt någonting gällande storyn. Det tycker inte jag är helt reko om jag ska vara helt ärlig. Visst, det är ett Community, men det måste ju finnas någon slags gräns för vad som är rimligt? Jag vill inte ha 30 snygga hästar om jag inte kan få använda dom i storyn? Det är roligt att springa omkring och levla eller göra småuppdrag eller bara allmänt hänga, men är det inte storyn som är det spelet är byggt på?

Tro nu inte att jag är bitter, för det är jag inte! Jag vill  bara påpeka det faktum att på senare tid så har inte fokus legat på spelet, utan på pengarna, och detta är nu bara min åsikt, ingenting som faktiskt går att bevisa eller peka ut! Jag älskar SSO, jag tycker det är ett fantastiskt spel med en härlig Community och fina människor.

Vad tycker du om SSO, har det förändrats på senare tid eller är det samma/bättre/sämre?

 

 

Karaktärs fördjupning

En liten idé…

Du som läser, vad skulle du tycka om idén att läsa om alla karaktärer i SSO? Jag är rätt säker på att det redan gjorts, men det skulle vara en rolig grej för mig att göra!

Som ett litet kompendium, där man kan scrolla igenom karaktärer som finns runtom i Jorvik och där man får läsa om deras historia, vilka dom är och vart de kommer ifrån. Som ett litet uppslagsverk om man får kalla det så.. Jag älskar att skriva och fantisera så det skulle vara riktigt roligt! Självklart kommer det att vara korrekt fakta, i alla fall så mycket jag kan! Ska bli kul att gräva lite och se vad jag får fram!

Kan ju ge ett litet smakprov, vi kan testa med min egen karaktär, Odette Fastbrooke.

odette

Odette Fastbrooke

Detta är Odette Fastbrooke. Hon är en 21 årig tjej som flyttade till Jorvik under 2015. Hon är aldrig blyg och tycker om att ha ordning och reda. Innan det bodde hon i en stor stad, nästan 200mil från Jorvik. När hon fortfarande bodde i den stora staden, så jobbade hon i en liten restaurang där hon jobbade som servitris. Under tiden hon jobbade där så var hennes liv mycket enformigt. Det hände inte så mycket runtom henne och det enda hon gjorde om dagarna var att jobba, åkte hem och sov, jobba, åkte hem och sov.

Men en dag, så ringde en gammal vän. Vännen berättade för henne att det fanns en häst, en bit utanför staden som behövde hjälp. Eller snarare, ägaren till hästen behövde hjälp. Odette nappade direkt. Hon var mycket intresserad av hästar. Hon hade ridit sen hon var 6 år gammal, men slutat när hon fyllt 17, då skolan tog över. Tiden fanns helt enkelt inte till.

Så hon åkte dit. Hon träffade ägaren till hästen och de talades vid länge. Odette fick intrycket att hon hade mycket att tänka på och att hon helt enkelt glömde bort sin häst ibland. Sen tyckte inte Odette att ägaren verkade som en bra person, det var något i magen som knöt sig när hon pratade med henne. Något stod inte helt rätt till. Ägaren till hästen jobbade på gården, och tog hand om många hästar. Hon skötte alla andras hästar och såg till att allting fungerade som det skulle. Det var ett stort ansvar och Odette var förundrad över hur mycket kvinnan orkade ta på sig, men insåg att det var därför hon behövde hjälp med sin egen häst.

Odette började ta hand om hästen. Hon var där 3 gånger  veckan och ryktade, red och mockade. Det kändes nästan som att hästen var hennes. Och hon var lycklig. På första gången på länge var hennes liv fyllt av något hon älskade. Hon kom närmare och närmare hästen och de lärde känna varandra. Dagarna hon inte kunde åka dit längtade hon.

Sen en dag, så kom Odette till stallet för att ta hand om hästen i vanlig ordning. Där möttes hon av en folkmassa som stod på stallplanen. Hon gick fram och stod tyst och lyssnade. Efter att hon lyssnat i ett par minuter stod det klart för henne. Ägaren var borta. Ingen häst hade fått mat, alla stod fortfarande inne i sina boxar och hagarna stod tomma. Odette blev förskräckt. Hon sprang ner till stallet och flög nästan in genom de öppna dörrarna. Klumpen i halsen sjönk ner till magen och landade hårt när hon såg den tomma boxen. Hästen var inte där. Hon sprang fram till kanten för att se om han hade lagt sig ned, men ingen häst. Tårarna började tränga sig fram och hon tog sats mot boxväggen och tryckte ifrån, och sprang ut ur stallet igen. Hon tvärstannade utanför dörrarna. Ett högt rop hördes. Men inte från en människa. Odette sprang för allt hon kunde över ridbanan och ner längs den grönfyllda stigen som ledde till hagarna. När hon kom runt krönet så rann tårarna. Men inte av sorg utan av lycka. Precis vid grinden till hagen så stod han. Lerig och blöt. Sorgsen och kall. Odette sprang sista biten och råkade nästan skrämma honom, han ryggade tillbaka och frustade lågt. Hon klättrade under grinden med grimman i handen och trädde den över hans stora huvud. Sedan gick de tyst tillbaka till stallet där hon tog hand om hans kalla kropp, leriga päls och tomma mage.

Ägaren återvände aldrig. Odette hörde rykten om att hon hade rest till ett annat land. Att hon var jagad av polisen. Att hon misshandlat hästar och lurat människor på pengar. Det kunde inte vara sant. Men det spelade egentligen ingen roll. Odette stannade hos hästen. I väntan på att ägaren skulle återvända och förklara sig, säga att ingenting var sant. Men ingenting. Ingenting hördes. Ingen hörde av sig.

Det gick en månad.

Det gick två.

Det gick tre.

Det gick sju.

Men ingen kom.

Odette tog över hästen som sin egen. Folket på gården pratade i tysthet om allt som hänt. Skyllde på ägaren, skyllde på Odette. Och hon var så trött, hon var så less och trött på att höra och se allas röster och blickar, som yrde av skvaller. Så hon bestämde sig för att lämna platsen. En morgon packade hon allt hon hade, allt som ägaren hade lämnat kvar i stallet. Hon packade allt i påsar, för hon ägde inga väskor. Hon hyrde en transport och packade den full med allt hon ägde. Hon lastade hästen och så bar de sig iväg.

De körde och körde, utan något mål. De körde hela dagar, hela nätter. De övernattade på olika stall längs vägen, som gladeligen hjälpte de med vad de än behövde.

Så en dag, så såg Odette en stort slott i horistonten. Det var högt, ljust och otroligt vackert. Framför slottet blottade sig höga berg. Vissa snötäckta och vissa fulla av grönska. Hon hittade en mycket liten stig som ringlade sig mellan låga träd, tillslut var det för trångt för transporten. De stannade. Hon satt upp på hästen utan sadel eller träns, och så red de in mellan träden. Efter en stund insåg hon att hon det nog var dumt att inte ha någon utrustning, så de vände om, hästen lyssnade på vad hon än sa. Men stigen bakom de var borta, det fanns ingen öppning i träden bakom de. Förundrad så blev de tvingade att vända om igen och fortsätta på stigen som ledde in genom mörka träd.

Tillslut öppnade sig skogen framför de och slottet tornade upp sig framför dem. Ingen av de visste vad som väntade sig, men det fanns en känsla av förväntan som ingen av de känt förut. De hade ingenting förutom varandra. Och en ny plats att upptäcka…

 

Det där var alltså historien om hur Odette kom till Jorvik. Vad tyckte du?

Hemliga platser du måste se

Okej, dom kanske inte är hemliga, eller jo, eller nja, man kanske mer kan kalla dom för… gömda, eller svåra att hitta.

För mig var dom det i alla fall! Att bara springa omkring i Jorvik är något annat jag tycker är kul. Försöka hitta nya platser och ibland till och med luska ut nya områden eller platser där man måste… luska lite extra.

Men absolut roligast är att hitta dessa platser där du inte behöver luska för att ta dig till! De platserna finns där, alltid, och det gäller bara att vara lite extra effektiv för att ta sig dit!

Här nedan listar jag 3 av mina favoritplatser som jag rider till då och då bara för att det är roligt. De är kanske inte superhemliga och så, men de är lite kluriga att hitta…

Som till exempel den sista på denna lista. Jag hoppade och sprang runt och hade mig tills jag kom in, och sen upptäckte jag att man bara kunde rida in från andra hållet… Tyckte jag var jätteskicklig och cool, men icke sa nicke…

ufo5

UFO

Ufo6

utsikt1

Utsiktsplats

utsikt2

vd1

Väktarnas Dal

vd2

Vilken plats tycker du är mest spännande?

Outfit

Det finns många saker på SSO som är roliga. Men en av de sakerna jag tycker är absolut roligast är att hitta på är att leta upp olika snygga outfits.

 

Den här outfiten är min nuvarande, det är en mix av mjuka och jordliga färger, tycker den matchar riktigt bra, speciellt om man slänger in lite vitt i den!

 

Får rätt många komplimanger för mina olika outfits, vilket är jätteroligt! Det kanske ska bli något jag skriver om, men först och främst tror jag att folk måste inse att jag faktiskt har en blogg.. jag har inte marknadsfört den särskilt bra tror jag.

Men det skulle vara roligt att komma igång med den här bloggen, skulle vara roligt att skriva lite mer ingående liksom.. och lite mer informerande texter och så!

Men till att börja med så ska vi se om någon läser den här bloggen haha! Ska marknadsföra lite på Instagram!

 

 

 

Dagen är kommen!

Åhhh! Idag är det uppdatering och det innebär att det nya området öppnar idag… EPONA! Jag är nog inte ensam om att vara exalterad haha!

Jag är taggad inför det nya området men också så är jag otroligt taggad inför att ha startat den här bloggen! Eftersom jag inte är med i någon klubb eller nåt, eller har några långvariga kontakter i spelet, så blir det lätt ensamt. Men det känns roligare att spela om jag kan skriva om  det såhär, i hopp om att någon läser det haha…

Eftersom jag är lite äldre, så är det rätt svårt faktiskt att hitta folk i min ålder, hittills när jag har sagt min ålder så har folk bara skrivit att jag är ”skum” eller en ”sorglig människa” som spelar. Det är ju inte så roligt att höra, men jag låter inte det röra mig i ryggen. Så länge jag har roligt så spelar det ju ingen roll! (Jag är 20 btw haha)

Jag har många planer för mina hästar, och är redan i tankarna på att köpa en till! Jag har min Skymist som jag hoppas på ska kunna utveckla sig inom hoppningen. Han är som sagt en Morgan och jag funderar på att köpa ännu en eller en Quarter. Eller helt enkelt vänta tills det släpps en ny ras och se om jag ska spara mina slantar för att köpa den!

Men nu får jag tålmodigt vänta tills de avslutar uppdateringen, så ses vi där!

/Odette Fastbrooke